Elefanternas paradis

Efter att ha rest till Bad Gastein med buss 20 timmar för några år sen lovade jag mig själv att aldrig göra en sådan resa igen . Meeeen nu sitter jag ändå här framför datorn och skriver om just en sån resa fast cirka 10 gånger värre..

Annie och jag hade fått lov att ta ledigt från skolan två dagar innan helgen för att kunna göra våra lååååånga resa upp till Mole national park i den nordligaste delen av Ghana. Eftersom dom inte har några busstabeller i Ghana så gäller det att vara först på plats och också tidigast då man inte vet hur många bussar som går eller hur många som lyckas boka en biljett före. Buss stationen ligger i huvudstaden Accra ca 90 min från våran lilla by så det blev en härlig väckning på 4.00 av mobilen då vi ville hinna in innan 7 ruschen. Minibussen in till Accra gick relativt fort och snart stod vi på busstationen och letade snabbt upp en biljettkille. Till vår stora förvåning fick vi reda på att vi var på fel busstation dessa bussarna gick till Kumasi vilket ligger ca 8 timmar före dit vi skulle.

Klockan hade hunnit bli lite över sju så snabbt som attan sprang vi med väskor genom ”slummen” och dess härliga träsk. Flåsande kom vi fram och bad om en biljett till Tamale . Till svar fick vi ” which one do you want 15.00 or 17.00” . Blicken han fick av mig gjorde honom lite smått förvirrad och Annie frågade snabbt om man kunde ta sig till Tamale på något annat sätt. Svaret blev nej direkt men jag som vet hur ghaneser funkar frågar om man kan åka halvvägs någonstans och sen byta, jo men det funka helt utmärkt enligt killen, ta en buss till Kumasi och byt sen. Jaaaha blev det att springa tillbaka till den första busstationen igen. Äntligen lyckades vi få en biljett och en helt underbar buss . Framför mig såg jag en skön sovstund på 5 timmar. Trodde jag..

Annie och jag hittade våra säten och slog oss ner. Skorna flög av och pannkakorna kom fram som frukost. Sen var det till att blåsa upp nackkudden, i med hörlurarna och luta sig tillbaka. Bussen rullar igång och en man reser sig 10 min in på resan. Plötsligt börjar han skrika i bussen på lokalspråk, vifta med bibeln och peka på alla. Nu dör jag tänkte jag .. han ska asså stå upp och predika 8 på morgonen när jag sovit tre timmar. Inte ens med högsta volym kunde jag stänga honom ute. Två timmar höll han på och äntligen när vi stannade för kissepaus och han gick av så trodde jag att jag skulle få sova . Men enligt karma hade jag inte rätt till det , nästa man steg på och så höll det på i några timmar ..

När bussen körde in i Kumasi var vi först av, inte en minut till i den bussen tack! Nu var det bara 8 timmar kvar upp till Tamale och sen en minibuss ut till Mole National park. Vad jag och Annie inte förstått var att Mole låg ca 3 timmar från Tamale och vid den tiden vi var framme skulle det varken vara säkert att åka taxi eller minibuss utan vi skulle få övernatta och ta morgonbussen. Trött som man var kände man ångesten över att behöva stanna i Tamale . Som tur var lyckades vi få tag i emelie som kunde hitta ett litet hostel till oss för en billig peng. Hostlet var inte jätteförtjusta i att vi kom under stängningstid men jag och Annie tog fram våra puppyeyes och fick oss ett rum.

Bussen till Mole på fredag morgon gick halv sex så upp igen fyra på morgon och snabbt ner till busstationen där regnperioden visade sig på styva linan..Resan till Mole som skulle ta 3 timmar tog 5,5 timme då vägarna var förstörda, bussen gick i sönder (ett antal gånger) och folk skulle på heeeela tiden med getter och annat skit. Dagen började inte bra för mitt psyke! När vi väl kom fram till den lilla by som ligger ca en mil utanför parken fick vi oss ännu en trevlig ghanesisk överraskning. Här ute använde dom inte taxi utan MOTORCYKLAR. Jag gör aldrig om den korta resan med en stor väska bakom en ghanes på motorcykel på en gyttjeväg. NOOO WAY! Nära döden upplevelse ett antal gånger!

Nu var vi äntligen framme på Mole och drog oss snabbt till receptionen där vi förklarat att vi försökt ringa hela dagen igår för att berätta att vi skulle komma men inte kunde komma på torsdagkvällen då bussen blev senare än vi trodde men att alla deras nummer var avstängda. Till svar fick vi då att vi kunde bo i vårt rum för natten men att dom sen hade bokat upp vårat rum med någon annan eftersom vi inte kom eller hörde av oss. Efter 24 hemska timmar stirrade jag strängt på kvinnan men bestämde mig sen för att det inte var värt fajten , jag behövde sova, och jag behövde det med en gång. Tuppluren varade i några timmar och när vi sen vaknade framåt ett lyckades vi höra att det fanns en eftermiddagssafari med bil som vi gärna följde med på. Vi såg många djur så som antiloper, vårtsvin, apor och lite andra som jag inte kan namnen på . Men elefanterna hade tydligen dragit sig längre in i parken än vad vi kunde komma och vi fick snällt acceptera att vi inte kunde se dom idag.

Lördagen blev den tredje tidiga morgonen i rad. Upp klockan 6 för att hinna med morgon safarin till fots. Det togs oss ca 20 min till fyra helt underbara elefanter stegade ut ur skogen framför oss. Guiden följde efter dom säkert och sakta till vi stod ca 10 meter ifrån dom. Magnifika var dom verkligen och enorma. Sakta men säkert följde vi elefanterna i ca en timme för att sen dra oss vidare ner på steppen där andra djur väntade vid vattenhålet. Vid lunch hade solen äntligen kommit fram och jag och Annie stört njöt då klimatet var mycket varmare än vår del av landet. Vi njöt av en härlig stund i solen men blev avbrutna när några tjejer på uteserveringen skrek febrilt. Tydligen var inte babianerna så folkskygga och hade bestämt sig för att hoppa upp på ett av borden och smaka på en av tjejernas ris. Inte direkt den önskade djurupplevelsen man tänkt i parken. Under dagen hade vi träffat så intressanta människor mest från USA och England och avnjöt nu en härlig lunch med några av dom när folk började peka och ta fram kamerorna. In vid boningshusen och polen hade en elefant bestämt sig för att smaka på ett träd. ( varför betalde vi för safari igen?) Helt orädd stod den där och slet sönder trädet för att kunna mätta sig. Dagen blev väldigt lyckad efter detta tyckte vi. På kvällen fick vi höra lite mer oroligheter om babianerna, tydligen hade några försökt skrämma bort dom med en pinne utanför sitt rum och till svar hade dom blivit klösta och fick nu snabbt som attan åka mot sjukan. Jag bestämde mig då för att alltid ha en pinne med mig var jag än gick, här skulle det då inte bli några klösmärken eller bett, punkt slut.

Turen låg på min och Annies sida till en viss del av söndagen. Inifrån motellet så gick där en direkt buss till Tamale vilket betydde ingen motorcykeltur för mig, thaaaank God! Meeeeen denna bussen gick 3.00 på natten , jahapp inte blev det någon sovmorgon här heller. I Tamale sen hittade vi en buss som gick direkt hem och vi bokade en biljett genast. Efter det blev det att försöka hitta mat till resan vilket slutade med kakor, ybervitt bröd och frukt, tummen upp för ghanesisk bussmarknad..

När bussen rullade in så var det dags för djupa suckar från vår sida igen. Detta var ingen långdistans buss vilket betyder att den varken hade AC eller rätt säten. Och av alla dagar så valde solen att lysa som mest idag. Jag svettades något outhärdligt och inte kunde jag dricka vatten heller för med min lilla blåsa visste man aldrig när man skulle behöva stanna och denna bussen stannade inte precis på beställning. Bussturen hem var hemsk , svetten rann, träsmak i rumpan, mina fotanklar försvann och busschauffören valde att testköra inför Formel -1. Tro jag det att medelåldern är låg i detta land.. suck!

Efter 18 timmar i buss och en timme i taxi såg vi vårt lilla hyreshus i byn. Helt slut vacklade vi in huset och slängde packningen till höger och vänster. Vi må vara helnöjda med att ha sett våra fina elefanter men aldrig i livet att jag gör om den resan frivilligt det ska ghaneserna veta!

Hoppas ni har det skönt där hemma , nu är det bara 3 veckor kvar till vi återförenas!

Kram!

The naked truth

Nu har det gått en månad sen mitt senaste inlägg. Tyvärr har det inte hänt så mycket nya äventyr. Annie den nya volontären har kommit till ro och vi har mjuk startat. Emelie har åkt hem till sverige vilket slutade lite i ett gråtkalas, känner så mycket tacksamhet och kärlek till henne efter vår tid tillsammans men som tur är så ses vi snart igen! Eftersom det inte hänt så mycket mer dessa veckorna så tänkte jag berätta om hur min vardag faktiskt ser ut. Ni får så ofta höra om alla äventyr och roliga saker jag gör men inte hur jag lever i veckodagarna innan jag ger mig ut på äventyren.

Jag börjar jobba varje dag halv åtta men dagen kickar inte igång fören vid åtta. Då blir det att vara matte assistent till matteläraren, hjälpa till att mata småbarn, hjälpa kokerskerna m.m vid ett sen går jag hem för lite siesta för att senare komma tillbaka på eftermiddagen för aktiviteter samt läxhjälp. Och så håller jag på mån-fre, vilket verkar som en rätt lugn vardag, vilket det också är men där finns många svårigheter också.

 

Man förstÃ¥r verkligen hur beroende man är av vissa saker när dom tas ifrÃ¥n en. Vi är ofta utan vatten i vÃ¥rat hus vilket resulterar i högar med disk, en fylld rääääälig toa och en mycket svettig lisa. Vi fÃ¥r köpa vatten för att kunna koka maten, borsta vÃ¥ra bissar och diska vÃ¥r disk. Luktspray är ett mÃ¥ste och min bästa kompis dÃ¥ toaletterna kan vara ur funktion i 4 dagar och ibland mer. Nu när regn perioden börjat sÃ¥ ser ni säkert ett härligt monsun regn framför er jag ser översvämningar, en chans att fÃ¥ en dusch och ettriga kryp som tar sig in överallt i huset…Vi är ocksÃ¥ utan el väldigt ofta vilket betyder att inget gÃ¥r att ladda, inga fläktar som fläktar under natten och maten i kylen blir dÃ¥lig. Det är som värst när man har haft en gassande sol pÃ¥ sin sida av huset hela dagen och det är ungefär 30 grader i rummet.

I Ghana spelar det ingen roll när man lägger sig, tidigt som sent så vaknar man alltid runt sex och har tur om man kan sova till åtta, detta resulterar ofta i lite sömn för min del men ännu värre blir det när jag inte har någon fläkt. Jag kramar ur lakanen på svett på morgonen och hoppas att vattnet kanske börjat funka under natten. Och eftersom man har så här jobbiga nätter och aldrig vet hur mycket sömn man får så är det skönt att kunna ha lite siesta varje dag och fylla på med sömn. Turen har inte Heller varit på min sida när det gäller myggen här i Ghana, emelie säger att hon aldrig varit med om någon som blivit biten så mycket. Efter att ha använt både myggnät,myggkräm och myggspray till rummet så tar sig dom jäklarna igenom allt och jag blir plötsligt ett smörgåsbord.Och eftersom det nu är så mycket mygg så är även chansen för malaria här nere stor. Jag går på tabletter men inte helt smärtfritt. Många klarar sig med få eller helt utan biverkningar. Tyvärr har jag fått det lite mer jobbigt, sömn svårigheter, svåra mardrömmar samt okontrollerad oro.

Men nu som tur är så har kroppen vant sig och allt mer sällan känner jag av biverkningarna. Eftersom det kan uppstå såna här jobbiga situationer så är det rätt skönt att ha så mycket fritid som jag har. Efter 5 månader har jag nästan sett ca 23 olika säsonger av serier samt ett stort antal filmer.. Men vad gör man inte om kvällarna när man är ensam och elen gått!

Nu efter att att ha hört allt detta sÃ¥ fÃ¥r ni inte tro att jag lider här nere i Afrika. Det är precis som livet hemma, det har sina up’s and downs. Men det finns sÃ¥ mycket fantastiska saker här nere som gör det lättare tex alla barnen, dom härliga marknaderna som jag totalt har gÃ¥tt loss pÃ¥, dÃ¥ ett par skor kostar 25 kr, to diiiee for! Jag kan ofta besöka stranden vilket anses som en väldig lyx hemma. Även maten är väldigt bra trodde jag skulle behöva leva pÃ¥ ris och tomatsÃ¥s 24/7 men det visade sig att dom hade ett litet super market här nere med, sÃ¥ istället lite sorgligt nog sÃ¥ har jag ätit pannkakor med banan varje dag i snart 3 mÃ¥nader… Cant get enough!

Så visst är jag lite enformig men vad gör man inte för att livet ska bli smidigare. så nu har ni fått en lite bättre bild av hur jag lever och jag kan verkliga säga nu att jag aldrig tänker ta saker hemma i huset för givet mer. Snart är det minilov och vi tänkte resa uppåt i landet för att se lite djur, kan inte ha varit i Afrika 6 månader utan att ha sett en elefant, men mer om det i nästa inlägg. Njut av sommaren där hemma och passa på att duscha medan ni kan!

 

Xoxo

 

”Köttfärsen är dÃ¥lig vad är det värsta som kan hända!?”

Vecka utan Sofie har varit ensam men fartfylld. Vakna upp i tisdags natt av att en av hundarna skällde förbrilt och plötsligt hörde jag steg utanför, paniken satte in och i min förvirrade halvsovning tror jag att nÃ¥n drar i dörren…dags att byta lakanen? Som tur var spelade bara min fantasi mig ett spratt..hoppas jag. För att slicka sÃ¥ren dagen efter och fÃ¥ lite kontakt med världen köpte jag mig en splitter ny samsung (dÃ¥ min iphone inte funkar här nere) för endast 650 kronor,  lyx! SÃ¥ nu kan jag äntligen följa med i sverigeskvallret.

I skolan börjar min närvaro som  stenhård lärare sprida sig. På dom flesta skolorna är våld  den ända lösningen till att diciplinera barn vilket Great Andoh har avstått helt från. Detta ses såklart positivt ut från vår del av världen men i Ghana gör det oss till något som man rynkar på näsan till när man hör.  Generationer efter generationer har blivit slagna och det kommer nu tyvärr som en självklarhet.  lärarna på skola får inte slå barnen men argumenterar ändå ofta om att det är den bästa lösningen.  men jag har visat att genom ord,  spända ögon eller helt enkelt utesluta elever från klassrummet då dom är respektlösa så kan man ta kontroll över sitt klassrum snabbare än man tror, så länge man är konsekvent.  tyvärr är orden konsekvent samband och logik helt främmande för Ghaneser och dom ser inte alltid hur 1+1=2 (grov generalisering) .Jag kan med glädje nu se detta sprida sig bland lärarna och även börja fungera för dom men ändå är vägen till målet lång, krävande och inte alltid rak .

IMG_9393

I torsdags flyttade en av dom äldre tjejerna in i huset för att stilla mina ångest attacker om inbrott och ge mig ro under natten. Till min besvikelse fick jag nu agera som mänsklig väckarklocka till henne och då snackar vi inte halv sju utan 4.30!!! Och när man sen slapp det så blev man istället väckt samma tid för att få sitt rum sopat..överskatta aldrig egentid..

kottfars

För att visa sin tacksamhet ville nu min inneboende göra mig en lyxig fredags middag. När hon sedan serverat mig och Emelie vÃ¥ran Rice and egg stew och börjar äta  sÃ¥ säger jag till emelie ”oj det är nog köttfärs  i” ”jaha vad dÃ¥ ” säger emelie.  vad jag dÃ¥ inte berättat för Emelie är att jag har haft ett köttfärs paket i kylen hela veckan som legat där under Light off.  Vad som brukade vara en röd fin färs hade blivit grÃ¥/brun och jag hade specifikt sagt till min kokerska att inte använda den dÃ¥ den var dÃ¥lig. När jag berättat det för Emelie tappa hon hakan och kallade snabbt pÃ¥ kokerska dÃ¥ vi verkligen ville försäkra oss om att det inte var nÃ¥gon köttfärs i fast det smaka som det. ”ehm this was very good, can you please till us what you put in The stew?” ”oh, tomatoes,  onion salt Peppers egg, and what do you call it..ah beef!” .Kissa nästan pÃ¥ mig av skratt när jag sÃ¥g Emelies min men ännu mer när jag ser att jag slukat hela min portion..Välkommen magsjukan!

I lördags blev det ghanesisk konsert en musik battle mellan Nigerias och Ghanas bästa musiker..sjukt var det!  emelie och Jacques hade skrapat ihop en grupp på 10 personer och köpt v.i.p biljetter till oss. Konserten skulle börjat 8 men i Ghana som ni vet har dom inga klockor,  showen började halv elva och var klar 3 på natten. Klockan 5 slumrade jag in i huset och försökte vifta bort vad jag trodde var massa mygg men som bara var eftersurr i mina öron efter kvällen,  tur ingen såg mig..

IMG_2118

Efter en vecka av ensamhet välkomnar jag nu en ny volontär i mitt hem,  Annie och hoppas hon kan stå ut med mig då Emelie inte gör det längre och bestämt sig för att åka hem om 2 veckor.. Tycker om dig med.

 Lev livet gott folk njut av el och vatten medan ni kan så får ni snart smak av nya äventyr.

IMG_2108

Gud har det bra men jag föredrar att vara närmare marken!

Oj oj det har hänt så mycket dom senaste veckorna att jag knappt hunnit skriva så jag är lite efter i inläggen men det löser jag nu!

Under påsken blev det massa  röj på skolan,  vi målad om hela boningshuset . Jag som bott med en målare har alltid tyckt att det jobbet verkat så simpelt och min dåvarande sambo fick det alltid att se så lätt ut men asså så mycket kladd som jag var täckt i.. Och träningsvärken var inte av denna värld,  respekt till målarna!  Sofie och jag kämpade på och lyckades precis bli klara med tjejernas våning innan lovet tog slutet vilket värmde så skönt!

PÃ¥ helgen var det dags för utflykt men efter att ha flängt rundor dom senaste veckorna ville vi bara ha en lugn helg. Lördagen blev det lite shopping i huvudstaden som sen avslutades med bio vilket var hur mysigt som helst. Det är sÃ¥ skönt när man kan göra lite ”svenska” saker dÃ¥ bio kom rätt nära till hur det är hemma.  I tvÃ¥ timmar glömde vi var vi var och bara njöt av en bra film och ett rum med A/C vilket just nu är den bästa teknologin i världen! Söndagen blev stranden igen..surprise!  dock valde jag att lyxa till det lite med att göra mig själv en mini-ostbricka och lite fruktsallad.  man har inte ätit frukt förrän man varit i ghana, sjuuuuka smaker!

 10299136_10152871200182796_9121534918057743174_n

Tiden har gått så fort och Sofies veckor försvann snabbare än förväntat plötsligt var det vår sista helg med utflykter och vi valde att gå all in.På torsdagen ringde vi till Oasis Beach Resort i Cape Coast som har små bungalows man kan bo i på stranden. Hur mysigt som helst och inte så värst dyrt så vi bokade från fredag till söndag. Priserna i ghana variera enormt ibland, en taxi upp till Cape Coast som tar ca 1,5 timme kostar ungefär 600 kronor men väljer man att åka i två timmar i lokal buss packad som en sill så kostar det bara 20 kronor så valet är pretty simple.Klockan 7 på fredags kvällen anlände vi till våra söta bungalow och det ända negativa var att det var gemensamma toaletter och duschar,  tur man har blivit så bakteriehärdad efter 3 månader.

 

Lördagen var en av dom  bästa dagarna jag haft i ghana. På morgonen åkte vi till Kakum national park vilket var sjukt fräckt. Det är ett enormt område med regnskog och massa djur. Första fick vi gå upp för ett stort berg vilket inte var det lättaste tills vi kom fram till The  main event vilket är kakums canopy walk. Då går man i sju olika broar bland träden ca 100 meter upp i luften. Jag är inte jätterädd för höjder men när man går på vinglande plankor med lite nät omkring sig och är närmare gud än marken då är man inte jättefokuserad på den fantastiska vyn. Det var helt underbart då träden är enorma och det är helt tyst, tyvärr fick vi inte se några djur men jag var helnöjd ändå. På självaste turen träffade vi ett jättegäng med amerikanare ca 25 st som var hur trevliga som helst och väldigt intresserade av svenskar. För mig och Sofie var det helt fantastiskt att träffa så mycket vita på en gång och slängde oss in i diskussioner. Innan dagen var slut hade vi bestämt oss för att träffa amerikanarna på kvällen för att äta middag men först behövde vi komma hem och landa efter att att ha svettats lite extra uppe bland molnen.  

1531916_313180165511867_6206456425340299823_n

 

10366151_313180268845190_6324112309075101248_n

Men som varje lördag gick tiden hur snabbt som helst och det blev kväll.  amerikanernas hotell var hur fint som helst och hade en sak som vi uppskattade högt då vårat hotell saknade det,  en pool. När vi kom dit blev det att ta fram sin barnsliga sida (inte så svårt i mitt fall , men ändå) då alla hade samlats i poolen för att leka. Och hur skönt är det inte när personer mellan 18-30 bjuder på sig själva och larvar. Dom introducerade någon slags memory lek för oss och jag har inte skrattat som jag gjorde på veckor. Man mådde helt enkelt super!Middagen var underbar och jag och Sofie fick svara på så många frågor och även vi hade ett par då man har sina förutfattade meningar om  amerikanare, men man ville ju veta om dom är sanna. Klockan blev tolv och det var dags att dra sig hem från en kväll jag sent kommer glömma med helt fantastiska människor.

10269436_313180185511865_8986665945060544799_n

Sista veckan med Sofie gick hur snabbt som helst, det är otroligt hur nära man kan komma någon på 6 veckor. Inte för att man har mycket val när man bor tillsammans 24/7. Men jag är så glad att Sofie och jag är så lika och verkligen kommit överens så bra som vi gjort. Så lite jobbigt blev det när hon skulle åka,  och visst kryper ens egen hemlängtan på mig nu har jag både haft min familj här och Sofie och båda har lämnat mig. Men som  tur är så kommer det en ny tjej snart. För att avsluta Sofies resa med en extra twist gjorde vi en tacokväll för Emelie och några av pojkarna.  Vilka miner man kan göra av mat som vi tycker är så gott, jag vek mig nästan av skratt när pojkarna prövade guacamolen eller den kryddade köttfärsen  och när dom  såg hur vi slevade upp mat som desperata uteliggare efter att ha ätit så enformig ghanesisk mat, trodde jag att deras ögon skulle ploppa ut. Oj oj inget går upp mot min älskade favorit mat tacos, vi åt så det rann ur öronen.

Lapdance is soo 2013

Sista veckan i skolan  innan påsklovet har vi haft fullt upp. Alla klasser har skrivit sina midterm exams som hjälper i evalueringen om en elev behöver gå om eller kan gå vidare till nästa klass. Jag har rättat nästan alla matteprov och skrivit in deras resultat, och tittar man på dom så visar det att matte är det tuffaste ämnet dom har. Men tro det när vi får grunderna redan som 7 år och här får dom 8:ans matte efter att ha gått i skolan 5 år. Tänk själv att få åttans matte hemma när man går i femman.. Jag hade inte legat på topp.

Den 11 april kom dagen jag väntat pÃ¥ såååå länge. Hela familjen Wahlgren Ek steg av pÃ¥ Accras flygplats och tÃ¥rarna sprutade när jag fick se mammsen min. Anders log stort och skämtade med mig pÃ¥ min bekostnad sÃ¥klart,  allt var som hemma!  veckan med familjen var underbar vi spenderade dagarna pÃ¥ marknaden, med barnen och sÃ¥ klart pÃ¥ stranden.  Mamma och joanna med sina super pigment hann snabbt ikapp min bränna pÃ¥ en vecka och jag muttrade ofta om brist pÃ¥ gener Tack vare min kära fader, älskar dig med.. Det var sÃ¥ skönt att fÃ¥ dela med sig av svÃ¥righeterna i ghana och fylla pÃ¥ med kärlek och peppande ord. Mamma och Anders som ofta tycker allt verkar sÃ¥ smidigt och enkelt i ghana fick ofta stoppa mig och dricka eller krama ur tröjan pÃ¥ nÃ¥gra kilo svett. Vilket fick mig att tindra med ögon och snällt säga ” men det är ju BARA en kvarts promenad bort i 47 grader,  piece of cake! ” Efter 11 mysiga och intensiva dagar Ã¥kte familjen hem och nu var det dags för andra äventyr.

 

10338315_310288232467727_1567522345054935669_n

Bara nÃ¥gon dag senare blev det ghanesisk utgÃ¥ng med jobbekillarna i samma Ã¥lder. Sofie min nuvarande roomie fick sig en chock när vi kom in pÃ¥ cluben. Alla ville titta, dansa och ta pÃ¥ en. Mina killar agerade som bodyguards till mig medan jag fokuserade pÃ¥ att hÃ¥lla alla andra händer borta frÃ¥n Sofie.  Ghaneser har inga gränser, man blir upptryckt mot väggen och fÃ¥r sig en personal Walldance (inte lapdance,  för det är Såååå 2013) av ett tvÃ¥ meter högt muskelberg. Männen tar verkligen för sig här,dock kan jag inte svara pÃ¥ om det är direkt positivt…   Helgen efter blev det dags för lite Sofie och lisa tid sÃ¥ vi bestämde oss för att ta en hel helg i huvudstaden. Emelie berättade för oss om ett litet hotell med gratis wi-fi och rum för ca 125 kronor natten,  asbra tyckte vi. Efter att ha Ã¥kt 2 timmar med lokal buss vilket är typ ett flak med hönor (liiite överdrift men det kändes sÃ¥, sÃ¥ föreställ er känslan) sÃ¥ anländer vi till Frankie’s hotell som moderniserat sig pÃ¥ en helg och gÃ¥tt frÃ¥n 125kr/natt till 434kr/natt..budgeten muttrade högt!  jaja vi bet i det sura äpplet men den känslan försvann snabbt när luften av A/Cn  träffade mitt bruna nylle.  Sofie och jag unnade oss sen med marknads shopping restaurang mat och vattnet besök pÃ¥ den lokala frozen yoghurt baren, matsäcken töjde sig med nöje.

10153123_305021756327708_3751178879448873308_n

Söndagen spenderades som rutin på stranden med en jäkla massa ettriga rasta pojkar och en bränna som valde att trilla av efter några dagar.. Livet är tufft i ghana kärt folk glöm inte det, so long friends.

10288763_313170525512831_5714997164658762275_n

jag fick mig tillslut en liten inneboende, Välkommen Sofie!

I lördags Ã¥kte jag och Emelie in till Accra för att gÃ¥ pÃ¥ en slags konstmarknad. Vägen till Accra är ofta lÃ¥ng men idag gick det hyfsat fort och vi var framme innan lunch. Den lilla affären vi gick in i var helt underbar den hade allt frÃ¥n förkläden till takeaway muggar till salladsbestick med inslag av Afrika. Jag och Emelie stormtrivdes och lämnade affären med flera kassar. Anledningen till att vi Ã¥kte till marknaden i Accra just idag var för att en till volontär skulle komma pÃ¥ kvällen sÃ¥ vi passade pÃ¥ att göra det till en heldag. Efter marknaden hade klockan bara hunnit bli runt 2 sÃ¥ vi bestämde oss för att Ã¥ka till ett hotell och äta lunch medan vi väntade pÃ¥ att det skulle bli kväll. Tiden gick lÃ¥ngsamt fram men tillslut blev klockan 7 och vi körde mot Flygplatsen. Klockan 8 skulle Sofie som den nya tjejen heter landa. När klockan blivit 10 sÃ¥ hade fortfarande ingen Sofie kommit. Jag Frank och Emelie stod troget med vÃ¥r lilla ”Great Andoh, Välkommen Sofie” skylt. Men efter en lÃ¥ng dag i solen började tröttheten ta över och vi längtade efter att fÃ¥ Ã¥ka hem. Tillslut kom Sofie, efter att tre plan landat samtidigt och skapat jätteköer pÃ¥ Accras lilla flygplats, vi blev alla lättade och visste att sängen väntade där hemma. Tyvärrr hade ödet andra planer för oss.. När vi hittat vÃ¥r chaufför sÃ¥ fÃ¥r vi beskedet att han lyckats lÃ¥sa in nycklarna och alla vÃ¥ra saker i bilen. Ghana förvÃ¥nade inte mig.. Efter en timmes meck, skratt och nästan trötthetstÃ¥rar sÃ¥ lyckades vi fÃ¥ upp bilen och kunde Ã¥ka hem till vÃ¥rt lilla hus.

Sofie är en härlig tjej från Silverdalen utanför Hultsfred och hon fick en härlig start på sin resa. Efter att ha bekantat oss lite fick jag reda på att Sofie också var rutinerad fotbollsspelare fast i division 2. Så när killarnas fotbollstränare fick redan på detta så var vår närvaro på nästa träning ett måste. så när det blev tisdag och temperaturen nått 40 så kördes vi ut till fotbollsplanen utan att veta vad som väntade. jag kan berätta att under mina 12 år på plan så har jag aldrig varit med om något jobbigare.. Efter 30 minuters tuff uppvärmning fick jag säga till coachen att vi var tvungna att dricka då jag höll på att dö och Sofie blev så lättad när han godkänt min förfrågan. Vanligtvis hemma tränar man ofta 1,5 timme hemma i sverige och ofta på kvällen runt 7 då det är betydligt svalare än under dagen. I ghana är det helt annorlunda, här börjar man vid 4 och håller på i två hela hemska timmar. Och här dricker man inte under träningen utan efter. Så efter 90 minuter i gassande sol så fick både jag och Sofie solsting vilket inte hänt mig ofta. Plötsligt började vi frysa och skaka då kroppen desperat försökte kyla ner sig själv, våra händer svullnade och yrseln började märkas och vi hade fortfarande 30 minuter kvar av träningen.. Aldrig igen! Även om jag tyckte att jag sög på träningen så var både killarna och tränaren mäktigt imponerade av oss och ville ha med oss på nästa match, vilket jag snällt avböjde.

När vi kommer hem välkomnades Sofie av våra tredje rumskamrat, en ödla som enligt henne var ENORM. Rutinerad som man blivit hämtade man en sko för att avsluta den lilla krabatens besök, men efter en jättemiss lyckades den fly in i Sofies garderob av alla ställen och nu tittade inte min roomie på mig med beundran längre..

PÃ¥ söndagen blev det dags för mitt första kyrkbesök sen jag anlände till Ghana. Tidigt gick vi upp och jag letade fram den mest ghanesiska klänning jag hittade i garderoben och sen begav vi oss. När vi kom vid 10 sÃ¥ hade dom redan hÃ¥llt pÃ¥ i 3 timmar och jag var tacksam att vi anlänt senare. Vi placerades pÃ¥ den kvinnliga sidan och en stund in i gudstjänsten blev vi tilldelade varsin tolk dÃ¥ inget berättades pÃ¥ engelska sÃ¥ det behövdes. PÃ¥ slutet av gudstjänsten välkomnade man alla nya i församlingen genom att ta upp dom pÃ¥ scenen vilket i dag innefattade att vi sÃ¥klart skulle ta oss en sväng dit upp. Efter att vi alla presenterat oss ställer prästen en hemsk frÃ¥ga ” can you please sing us a christian song in swedish?” . Med panik i blicken vänder jag mig om till emelie som berättar pÃ¥ svenska att detta är nÃ¥got vi är tvungna att göra… tveksamt tar jag emot micken som ges till mig och tittar pÃ¥ Emelie och Sofie som är lika nervösa och sÃ¥ börjar vi sjunga den lÃ¥ten vi alla kan bäst bä bä vita lamm. Cirka 75 Ghaneser sitter storögt och njuter av vad dom tror är en kristen svensk sÃ¥ng. EfterÃ¥t ser alla helnöjda ut medan jag själv tackar gud att det är över. Vi tackar alla och slinker ut för att köra hem och jag tror att det värsta är över, men oj vad fel jag hade. När alla satt sig i bilen sÃ¥ vänder sig Jacques om och frÃ¥gar ”Lisa, what was the meaning of the song you sang to us?” (du mÃ¥ste skämta med mig. .) Emelie hinner precis säga snabbt pÃ¥ svenska ” bäst för dig att du säger nÃ¥t bra nu ” innan jag lÃ¥ngsamt börjar förklara lÃ¥tens innebörd. ” weeeellll, its about family love and giving back you could say…” ” oh that sounds really nice” ” eeh, yes absolut very…” Snälla lÃ¥t mig aldrig behöva komma i denna situationen igen och thank God att vi inte valde att sjunga en snapsvisa..

Fest för hela slanten

I fredags var det då Emelies födelsedag och det firades stort. Här nere i Ghana så firar man inte födelsedagar då man inte tycker det är något speciellt. Men när det gäller Emelies födelsedagen så är det en perfekt anledning för stor fest. Emelie och jag åkte in tidigt i veckan till huvudstaden för att köpa lösgodis, samtidigt fixade Jaques och hans mamma lite extra god mat, med andra ord kyckling och färsk fisk vilket barnen avgudar. När vi kom hem hade vi samlat på oss massa gott, allt från kakor till tuggummin till chokladaskar m.m. Sen satt jag och Emelie i 2 timmar och gjorde identiska små godispåsar med rosetter på till barnen.

När fredagen väl kom sÃ¥ tjatade hela skolan om emelie födelsedag och alla ville vara med. Fredagen blev tidig och jag slutade redan halv ett och travade hem för att äta lite. Till min stora förvÃ¥ning sÃ¥ hade Emelie varit i Accra och tagit med sig en överraskning hem, svenskt godis. Jag blev helt överlycklig över att se en marabou kaka och vi började festen lite i förväg. Klockan 5 var jag nere pÃ¥ skolan och fann ett enormt ljudsystem mitt pÃ¥ gÃ¥rden. Överallt sprang barn runt och fixade olika saker inför kvällen och jag gick in i köket för att kolla till maten. Mitt i köket satt tjejerna och ”disikerade” färsk fisk och jag vände nästan genast i dörren av stanken som slog mig. Med ett ljupt andetag och ett snabbt uppmuntrande leende till tjejerna vände jag snabbt och slank ut i den friska luften. Utanför fann jag Frank som jag lärt känna mer och umgÃ¥s mycket med dÃ¥ vi är lika gamla. Han och dom andra lärarna frÃ¥gade om jag ville följa med till puben en snabb sväng och jag hade inget bättre för mig. Dock blev dom lite förvÃ¥nade när jag förklara att jag inte ville ha nÃ¥gon drink, men enligt mig sÃ¥ är det inte sÃ¥ smart att dricka i denna värmen när man inte är sÃ¥ van.

Efter en snabb runda inom huset för att byta om så hämtade jag Emelie inför kvällens festligheter. När vi kom ner pumpade musiken ut genom högtalarna och överallt sprang barn runt i fest kläder och folk från byn kom för att titta in lite snabbt. Frank tog tag i micken och snart hade vi danstävlingar för dom olika åldrarna. Barnen skrek och hejade på deras kamrater och lärarna ropade uppmuntrande till barnen. Tillslut kom det som jag och emelie visste skulle komma men som vi fasat lite för, det var dags för oss att dansa inför barnen. Med mycket skratt och rop gick vi ut på dansgolvet och barnen blev helt överlyckliga. Vi dansade så mycket med barnen att vi tillslut kunde krama ur våra kläder på vad som kändes som flera liter av svett..

Runt 9 var det dags för dagstudenterna att åka hem . Emelie och jag hade lite godis över efter att ha gjort godispåsar till Emelies barn och emelie tyckte vi kunde ge det till dagstudenterna. Några av våra små barn som skulle lägga sig tidigare fick varsin liten påse och detta såg några av dag studenterna och blev helt vilda. Barnen flockades runt Emelie som gamar, knuffandes och skrikande sträckte dom fram sina händer för att få lite godis. Jag stod i chock, bakom alla dag studenterna stod Great andohs barn tysta och väntade på sin tur. Emelie började dela ut lösgodiset som blivit över och då börjar dagstudenterna protestera högt och kräva att dom också ska ha en godispåse. Efter att ha hört detta gick jag genast fram till barnen och föste dom bakåt för att ge emelie lite andrum och sa sedan högt att passade inte det som dom erbjöds så kunde dom gå. Barnen såg helt besvikna ut med godiset dom fick vilket gjorde mig rätt arg. Emelies barn som nästan aldrig får någon sån här lyx och som inte har några föräldrar som kan köpa godis till dom varje helg stod snällt och väntade på vad Emelie skulle ge dom. samtidigt står dom andra barnen och skriker på emelie och kräver massa av henne och inte ger dom sig heller när hon sagt till dom. Som jag skämdes för dessa barn och deras uppförande. När barnen lämnat och det bara var Emelies barn kvar tog vi fram godispåsarna och barnen blev helt överlyckliga och tackade Emelie så mycket vilket värmde. Att en familj inte kan lära sina 2 barn att uppföra sig men Emelie kan lära 75 det förstår jag inte.. Kvällen kröp sig på och jag kom i säng runt ett på natten och sov till 11 på dagen efter vilket var ljuvligt!

PÃ¥ lördagen bestämde jag mig för att städa lite i huset men det gick fortare än förväntat och plötsligt hade jag flera oplanerade timmar framför mig. Jag bestämde mig för att gÃ¥ till hÃ¥rsalongen som precis öppnat utanför mitt hus för att kolla om dom kunde göra lite snygga flätor pÃ¥ mig sÃ¥ jag slapp ha hÃ¥ret ivägen hela tiden i denna värmen. Hon i salongen sa att det inte var nÃ¥gra problem men det skulle ta 2 timmar. Detta gjorde mig ingenting dÃ¥ min dag var oplanerad. Jag började kl 3 men när klockan var 8 var mitt tÃ¥lamod inte pÃ¥ topp. Förutom att jag suttit 3 timmar för länge och inte ätit nÃ¥got sen dagen innan sÃ¥ lyssnade hon inte riktigt pÃ¥ mina önskningar om hÃ¥ret och jag fasade att detta skulle bli en katastrof.. när vi nästan var klara förklarade jag för damen att vi var tvungna att klippa hÃ¥ret dÃ¥ flätorna hon gjort med lite löshÃ¥r var väldigt lÃ¥nga.. Hon tittade förvÃ¥nat pÃ¥ mig ”för lÃ¥nga?” ja assÃ¥ jag kan ju använda hÃ¥ret som papper pÃ¥ toan sÃ¥ lÃ¥ngt det är.. Hon fattade vinken och tog fram ett rakblad, paniken spred sig och jag gjorde klart för henne att om hon klippte mitt riktiga hÃ¥r sÃ¥ skulle hon fÃ¥ se pÃ¥ andra bullar. .. som tur sÃ¥ fattade hon vinken och jag fick en fin längd. plötsligt tar hon fram ett stort ljus som hon tände fyr pÃ¥ och jag tittade förvÃ¥nat tills jag nästan skrek till dÃ¥ hon började dra lÃ¥gan över mitt hÃ¥r. Tydligen skulle hon ta bort alla smÃ¥ hÃ¥r som stack ut men jag gjorde klart att det behövde hon inte dÃ¥ mitt riktiga hÃ¥r fanns med där.

Nu var mitt tålamod verkligen slut och jag gick hem till Emelie med ett hår jag inte alls var nöjd med. När jag kom så skrattade både jag och Emelie så tårarna sprutade, jag såg inte klok ut och när jag berättade allt damen gjort för Emelie så sprutade tårarna ännu mer. Senare steg Frank in genom dörren och skämten började flyga vilt och jag skrattgrät åt situationen. . Nu får jag helt enkelt leva med håret en tid, tur att vi alla får oss ett skratt när vi ser mig..oj oj Ghana fortsätter förvåna!

 

ALL ÄRA TILL EMELIE KANTER!

Idag är det Emelies födelsedag så tänkte dedikera ett inlägg till henne. Att beskriva emelie är inte lätt, hon är så mycket på samma gång. Hemma i Sverige är Emelie en hårt arbetande tjej, men så fort hon sätter sin fot i Ghana så tar hon på sig vissa andra roller. Här nere blir hon mamma, föreståndare, skolans sugarmommy som vi kallarar henne på skoj ibland. Roller som inte är så lätta. Tänk själv att vara chef till 22 lärare, mamma till 75 barn och då samtidigt försöka försörja nästan 100 personer varje månad genom att jobba hela tiden både genom att själv samla pengar men även genom att hitta sponsorer och månadsgivare så att verksamheten fortsätter, vilket kanske inte alltid ses som en Självklartet. Ni som klagar på att jobba 8-17 släng er i väggen för det är rena lyxen ska jag säga.

Jag har spenderat nästan 2 månader med Emelie nu, och oj oj vilken drivkraft bruden har. Hon kan spendera 24 timmar på sjukhuset utan sömn för att sen komma hem och fortsätta med att jobba då hon har en deadline som många andra, men inte klagar hon för det, hon vet att förr eller senare så blir det lite lugnare och håller ut in i det sista till alla tjugoelva problem som uppstår under en dag är lösta. Emelie är varm och härlig mot alla i sin omgivning och sätter 9 av 10 gånger andra framför sig själv, vilket många i dagens samhälle inte kan. Man får en helt ny uppfattningen på saker och ting och man granskar sig själv många gånger.

Ända sen jag kommit hit har Emelie tagit hand om mig på ett underbart sätt vi har filmkvällar, shopping rundor och hon visar mig olika stränder samt tar med mig på många saker hon inte är obligerad till att ta med mig på. Många kvällar skrattar vi och pratar tills tårarna rinner och tiden flyger iväg. jag är så glad att Emelie och jag är lika på så många punkter som gjort att vi klickat så bra. Vissa dagar är hemlängtan enorm och då är det så skönt att få följa med denna härligt göteborgska brud till Stranden och bara få prata av sig samt lära sig så mycket då Emelie har varit med om otroliga saker lätta som tuffa. Jag beundrar verkligen Emelie i alla lägen, hon är fylld av motivation, kärlek, drivkraft och en jäkel på att klara sig utan sömn! Varje dag hjälper hon denna skola och dessa barnen till en bättre framtid, ett enormt uppdrag som inte alltid är så lätt. Det är ett helt annat land med en annan kultur vilket betyder nya och annorlunda problem som ges till Emelie hela tiden.

Man måste förstå att vara vit i Ghana är inte lätt, det sätter en enorm press på en. En press jag har fått känna på och finner väldigt krävande. Alla tror man är rik och kan lösa deras problem hur som helst och kräver gärna saker av en precis som det vore en självklarhet. Men i varje roll Emelie tar på sig vare det sig är mamma, föreståndare eller vägledare till mig så ger hon inte upp utan ser det bästa i allt. Om jag någon gång får hälften av den drivkraft och motivation som Emelie har så kan jag skatta mig lycklig för hon är då grym. ALL ÄRA TILL EMELIE KANTER! !

20140314_165151

tackar Gud för lyxmilkshakes och hamburgare!

Dom senaste 4 veckorna sÃ¥ har jag observerat i skolan för att fÃ¥ lite hum om hur det gÃ¥r till i klasserna, vilka ämnen dom har och hur lÃ¥ngt dom kommit i vissa ämnen. NÃ¥gra av ämnena jag inte känner igen är ”Religion and moral education ”, ”basic design technology” och ”ICT” som är som datakunskap. Men det ämnet jag föll direkt för och som var mitt absolut bästa ämne i skolan var matten. Dom ligger väldigt mycket före den svenska skolplanen i vissa delar där och det vi gjorde under gymnasiet börjar dom redan pÃ¥ i 8:an här. Jag tänkte direkt ” här vill jag hjälpa till” . Nu har jag haft min första veckan som matte assistent till Madam Deborah och det har varit underbart, jag har gjort allt frÃ¥n att rätta examensarbete till vanliga klasstest till att hjälpa till i klassrummet för att underlätta och effektivisera arbetet. Här har dom inte samma lyx som hemma i Sverige, alla har inte varsin mattebok, linjal eller passare, sÃ¥ allt skrivs för hand och mÃ¥ste kopieras frÃ¥n tavlan vilket tar en väldans tid och att ta hem och jobba med nÃ¥got är inte alltid sÃ¥ lätt utan bok. SÃ¥ genom att hjälpa till med rättning och annat sÃ¥ har nu Deborah mer tid över till att faktiskt undervisa barnen och behöver inte lägga majoriteten av lektionerna pÃ¥ att rätta och skriva massa saker pÃ¥ tavlan.

Fredagen spenderades i skolan på förmiddagen och eftermiddagen följde vi med dom stora Killarna på fotbolls match i bushen vilket var ett äventyr. Bara att ta sig dit är livsfarligt. Vi sitter ungefär 22 personer i en buss som tar 12 , utan bälte och på vägarna finns det inte alltid två filer, javisst leker man med döden lite ibland men oftast är vi väldigt säkra . Matchen var lång och sådär spännande, laget som killarna mötte var mycket mer sammansvetsade och visste precis var dom hade varandra medan vårat lag kämpade med markeringarna och förlorade tillslut på det. Efter att ha lagt nästan 4 timmar på matchen var jag och Emelie helt slutkörda och vrål hungriga och bestämde oss avsluta dagen med att köpa fried Rice with chicken vilket är Såååå gott!

Lördagen blev superlugn, låg mesta delen av dagen i sängen då värmen höll på att ta död på mig och var helt besatt av takfläkten. Det blev även några samtal hem med lite tårar då hemlängtan kröp sig på, men efter lugnande och peppande ord av föräldrarna så försvann snart allt salt från kinderna. Allt är väldigt roligt och nytt här nere men ibland saknar man små detaljer som man inte uppskattat lika mycket hemma, som att ha någon att äta kvällsmaten med eller att ha någon att säga godnatt till på kvällarna. Ibland vill man bara göra något enkelt som att gå och handla eller kanske fika någonstans men såna aktiviteter tar timmar och måste planeras innan och därför gör man inte dom lika ofta.

Söndagen spenderades på 5 stjärniga Labadi Beach Resort i huvudstaden Accra. Emelie behövde trådlöst internet för att kunna jobba och vi passade på att unna oss samtidigt med go mat som grillade hamburgare och chokladmilkshake. Jag vet, varför välja hamburgare på hotell när vi äter det så ofta hemma i Sverige? Men här är det verkligen lyx i Ghana och jag behövde verkligen det efter att ha ätit köttfärssås med lite grönsaker i , i sju dagar i sträck, då är banne med vad som helst lyx. Termometern stod på 32 grader i skuggan vilket betyder minst 40 grader i solen så jag och Emelie smörjde in oss för att sedan kunna grilla oss själva, vilket vi tyvärr gjorde lite för mycket.. Det blev 7 himmelska timmar med sol och bad i poolen samt lite själv-peeling med sandskrubbning på myggbetten i havet. Kvällen kom snabbt och solen satte snabbt sina spår och jag välkomnade sömnen med öppna armar.

så mycket på så lite tid

Dom senaste dagarna har varit väldigt intensiva och vi har hunnit med hur mycket som helst. I torsdags var det Ghanas Independence Day vilket är en av dom största dagarna i Ghana. Alla skolor i hela Ghana samlas ute pÃ¥ gatorna och marscherar och Great Andoh har tränat pÃ¥ detta ända sen jag anlände till Ghana. Barnen har tränat i flera timmar i den heta solen vilket jag beundrar dom för! PÃ¥ självaste dagen gick jag upp tidigt dÃ¥ man aldrig riktigt kan vara säker pÃ¥ tiden här nere…Jag och Emelie anlände till eventets plats lite över nio och fick reda pÃ¥ att det ännu inte börjat (ingen överraskning direkt). Vi bestämde oss för att ta en runda till banken innan och for iväg. PÃ¥ vägen tillbaka började soliga Ghana se mörkare och mörkare ut och jag och Emelie fasade för det värsta; regn… När vi väl var tillbaka sÃ¥g vi att dom redan börjat och vi skyndade oss ut ur bilen. PÃ¥ tvÃ¥ röda öppnade sig himlen och regnet flög som pistolskott och inom ett par minuter var jag blöt in till underkläderna och till min fasa sÃ¥ hade jag valt fel kläder. Min klänning som bara nÃ¥gon minut innan var fint beige var nu alldeles mörk och GENOMSKINLIG. .jag lyckades pricka rätt igen. Som tur var räddade Emelie mig genom att snabbt vira hennes scarf runt om mig. Vattnet fortsatte att ösa ner och snart var hela platsen lätt översvämmad men vi gav oss inte, vi stod troget kvar och tittade pÃ¥ när barnen trotsade vädret. Vad som skulle blivit en lÃ¥ng och härlig dag slutade som filmkväll dÃ¥ det fortsatte att regna i nästan Ã¥tta timmar. PÃ¥ fredagen skulle det fortsätta att regna men som tur var tittade solen fram tidigt och det blev fort varmt. Just idag hade ett av hotellen i närheten ordnat ett event för barn med artister, danstävlingar, eating competitions osv. Vi var plats och redo vid lunchtid och barnen var super exalterade. Jag hann in och ta ett varv runt ”scenen” med barnen innan ”programledaren” fick syn pÃ¥ mig och plötsligt var jag the main attraction och han ville jag skulle dansa för 300 ungar…hell no! Efter mycket daltande drog jag upp mina elever samt en av mina kollegor Frank som stod och skratta och vi dansade lite sÃ¥ jag skulle slippa dom resten av dagen men icke sÃ¥ nicke. Dom sprang runt en nästan hela dagen med kameror för att ta bilder och filma dom ”vita tjejerna”, jag kände mig som en apa pÃ¥ ett zoo.. Dagen blev lÃ¥ng och vi var inte hemma förrän sent pÃ¥ kvällen och jag deckade direkt när jag kom innanför dörren. PÃ¥ lördagen var det dags för samma sak fast för dom äldre barnen. Vi körde i tid och var framme lite efter tio dÃ¥ det började men eftersom det är Ghana sÃ¥ fÃ¥r man lägga pÃ¥ nÃ¥gra timmar. Jag hann knappt sätta mig ner under parasollet innan en kille i 18 Ã¥rs Ã¥ldern sätter sig bredvid mig och börjar frÃ¥ga och halvt stöta pÃ¥ mig tills han kommer till en punkt dÃ¥ jag börjar bli irriterad ”please take me to sweden” , vilket jag förklarar kan bli svÃ¥rt dÃ¥ det är väldigt dyrt men har han pengarna sÃ¥ kan han Ã¥ka. ”but you are rich you have millions” eeh verkligen inte, när detta inte funka börjar han frÃ¥ga om pengar till mat och dÃ¥ blir jag riktigt irriterad, pojken ser ut som vilken tonÃ¥ring som helst och klär sig snyggt och redigt vilket indikerar att han kan köpa sin egen mat. När han sen märker min irritation sÃ¥ försöker han rädda situationen genom att ge mig en komplimang ”I like your nose!” . Jag och Emelie brister ut i gapskratt och grabben ser genast förvirrad ut och lämnar oss, tack Ã¥ lov! Äntligen lite lugn och ro tänkte vi, men oj sÃ¥ fel. Bara nÃ¥n stund senare kommer förestÃ¥ndaren för eventet fram och vill att vi sätter oss vid nÃ¥gon slags hedersplats vilket vi insisterar pÃ¥ att det inte är nödvändigt. DÃ¥ menar mannen pÃ¥ att det är det visst och berättar att han även ringt tidningen och berättat att vi är där. Att ha en lugn dag utan att nÃ¥gon är pÃ¥ en är helt hopplöst i Ghana.. Resten av dagen försökte jag och Emelie att njuta av eventet samtidigt som vi försökte undvika bilder och videokamror.. Helt otroligt. Ghaneserna har dÃ¥ inga gränser. Söndagen blev en härlig vilodag med mycket sömn och inga aktiviteter alls, jag gjorde sÃ¥ lite som möjligt dÃ¥ jag sovit ytterst lite dom senaste dagarna pga värmen och vÃ¥ra eländiga vakthundar som börjar yla 4 pÃ¥ morgonen. Jag och Emelie har satt ett pris pÃ¥ deras huvud men ännu ingen som nappat. .