En resa för livet ★

Detta är mitt sista inlägg från Ghana och det svåraste och mest känslosamma. Så mycket har hänt och jag är så tacksam på många sätt.  Men för att förstå hur mycket denna resan betytt så måste jag berätta allt från början. 

2013 var ett år med många tuffa stunder.  jag hade länge varit stressad men nu blev det mer och mer. Mina sluttentor låg framför mig och jag slet för att kunna prestera, vilket vissa dagar tog musten ur mig helt. Utanför skolan fanns det annan press på mig. Min omgivning satte många krav på mig, hur jag skulle vara,  vem jag skulle vara med m. m krav som ibland var omöjliga att leva upp till,  men såklart försökte jag.  Tillslut blev jag rätt bitter och min attityd ändrades till det sämre. Detta gjorde att några av mina relationer i livet splittrades och jag ångrar mycket nu i efterhand. Några i min omgivning hade dåligt inflytande på mig och tyvärr gled jag med i deras skit. Tillslut blev all press och negativitet för mycket och jag inte igen personen jag blivit.  I spegeln fanns samma tjej som innan men hon kom inte fram lika ofta längre.Såklart var inte alla stunder dåliga men många var tuffa på ett helt annat sätt än vad jag var beredd på. Mamma och Anders försökte hjälpa mig att hitta tillbaka vilket inte var den lättaste uppgiften. Och ibland tror jag dom led lite med när dom inte riktigt kunde fixa det. Det var nog då jag kände som mest att jag behövde komma bort och hitta tillbaka till mig själv.

Efter studenten jobbade jag mycket vilket var underbart då dom jag jobba med på restaurangen och dagisetvar så härliga och spred ett varmt ljus över en. Även mitt nya jobb som tabatha instruktör gav mig ren glädje och chansen att få lära känna helt underbara personer. Personer som fick en att alltid försöka mer. Mer och mer kände jag mig positivare. Och efter att ha jobbat på dagiset samt tabatha fram till januari så hade rutinerna, alla kollegor och barn gett mig mindre stress och mer varma stunder och jag kände lite hopp.

Efter att ha varit i Ghana 6 månader ser jag nu mig själv i spegeln. Efter att ha sluppit massa drama hemma,  all press och samhällets oändliga krav känner jag mig nu mer balanserad. Jag har fått träffa otroliga människor som  motiverat mig att komma tillbaka på rätt spår.  Emelie som visat mig drivkraft och värmen,  Jacques som visat visdom och mod på en helt ny nivå.  Frank som lärt mig vad riktig ödmjukhet är och dessa otroliga barn som definierar orden kärlek och styrka. Och dom visar att familj inte handlar om blodsband. Dom har haft det tusen gånger jobbigare än jag och ändå väljer dom livet varje dag,  och att se det vackra och positiva i allt.

Så efter 6 riktigt tuffa men mest helt fantastiska månader har jag hittat mitt lugn och min balans igen. Och det tänker jag inte ge upp när jag kommer hem. Jag tänker vara den skrattande,  starka och varma brud jag vill vara i livet. Jag har fått ett helt nytt perspektiv på livet och vad som verkligen är viktigt och värt att lägga energi på. Vilket även har förbättrat min attityd nu. Visst kommer livet ge mig mer utmaningar men nu vet jag hur jag ska tackla dom. Kärleken till skolan är så stor och det har varit en resa för livet. Snart är jag hemma och ett nytt kapitel börjar  men nu är jag inte lika vilsen längre utan har hittat min väg tillbaka igen.   

Tack till alla er som skrivit underbara och peppande kommentarer det har betytt massor. Kraaaam Vi ses snart igen Ghana men nu ska jag hem och fortsätta livet!

Lisa Wahlgren

Kommentera