jag fick mig tillslut en liten inneboende, Välkommen Sofie!

I lördags Ã¥kte jag och Emelie in till Accra för att gÃ¥ pÃ¥ en slags konstmarknad. Vägen till Accra är ofta lÃ¥ng men idag gick det hyfsat fort och vi var framme innan lunch. Den lilla affären vi gick in i var helt underbar den hade allt frÃ¥n förkläden till takeaway muggar till salladsbestick med inslag av Afrika. Jag och Emelie stormtrivdes och lämnade affären med flera kassar. Anledningen till att vi Ã¥kte till marknaden i Accra just idag var för att en till volontär skulle komma pÃ¥ kvällen sÃ¥ vi passade pÃ¥ att göra det till en heldag. Efter marknaden hade klockan bara hunnit bli runt 2 sÃ¥ vi bestämde oss för att Ã¥ka till ett hotell och äta lunch medan vi väntade pÃ¥ att det skulle bli kväll. Tiden gick lÃ¥ngsamt fram men tillslut blev klockan 7 och vi körde mot Flygplatsen. Klockan 8 skulle Sofie som den nya tjejen heter landa. När klockan blivit 10 sÃ¥ hade fortfarande ingen Sofie kommit. Jag Frank och Emelie stod troget med vÃ¥r lilla ”Great Andoh, Välkommen Sofie” skylt. Men efter en lÃ¥ng dag i solen började tröttheten ta över och vi längtade efter att fÃ¥ Ã¥ka hem. Tillslut kom Sofie, efter att tre plan landat samtidigt och skapat jätteköer pÃ¥ Accras lilla flygplats, vi blev alla lättade och visste att sängen väntade där hemma. Tyvärrr hade ödet andra planer för oss.. När vi hittat vÃ¥r chaufför sÃ¥ fÃ¥r vi beskedet att han lyckats lÃ¥sa in nycklarna och alla vÃ¥ra saker i bilen. Ghana förvÃ¥nade inte mig.. Efter en timmes meck, skratt och nästan trötthetstÃ¥rar sÃ¥ lyckades vi fÃ¥ upp bilen och kunde Ã¥ka hem till vÃ¥rt lilla hus.

Sofie är en härlig tjej från Silverdalen utanför Hultsfred och hon fick en härlig start på sin resa. Efter att ha bekantat oss lite fick jag reda på att Sofie också var rutinerad fotbollsspelare fast i division 2. Så när killarnas fotbollstränare fick redan på detta så var vår närvaro på nästa träning ett måste. så när det blev tisdag och temperaturen nått 40 så kördes vi ut till fotbollsplanen utan att veta vad som väntade. jag kan berätta att under mina 12 år på plan så har jag aldrig varit med om något jobbigare.. Efter 30 minuters tuff uppvärmning fick jag säga till coachen att vi var tvungna att dricka då jag höll på att dö och Sofie blev så lättad när han godkänt min förfrågan. Vanligtvis hemma tränar man ofta 1,5 timme hemma i sverige och ofta på kvällen runt 7 då det är betydligt svalare än under dagen. I ghana är det helt annorlunda, här börjar man vid 4 och håller på i två hela hemska timmar. Och här dricker man inte under träningen utan efter. Så efter 90 minuter i gassande sol så fick både jag och Sofie solsting vilket inte hänt mig ofta. Plötsligt började vi frysa och skaka då kroppen desperat försökte kyla ner sig själv, våra händer svullnade och yrseln började märkas och vi hade fortfarande 30 minuter kvar av träningen.. Aldrig igen! Även om jag tyckte att jag sög på träningen så var både killarna och tränaren mäktigt imponerade av oss och ville ha med oss på nästa match, vilket jag snällt avböjde.

När vi kommer hem välkomnades Sofie av våra tredje rumskamrat, en ödla som enligt henne var ENORM. Rutinerad som man blivit hämtade man en sko för att avsluta den lilla krabatens besök, men efter en jättemiss lyckades den fly in i Sofies garderob av alla ställen och nu tittade inte min roomie på mig med beundran längre..

PÃ¥ söndagen blev det dags för mitt första kyrkbesök sen jag anlände till Ghana. Tidigt gick vi upp och jag letade fram den mest ghanesiska klänning jag hittade i garderoben och sen begav vi oss. När vi kom vid 10 sÃ¥ hade dom redan hÃ¥llt pÃ¥ i 3 timmar och jag var tacksam att vi anlänt senare. Vi placerades pÃ¥ den kvinnliga sidan och en stund in i gudstjänsten blev vi tilldelade varsin tolk dÃ¥ inget berättades pÃ¥ engelska sÃ¥ det behövdes. PÃ¥ slutet av gudstjänsten välkomnade man alla nya i församlingen genom att ta upp dom pÃ¥ scenen vilket i dag innefattade att vi sÃ¥klart skulle ta oss en sväng dit upp. Efter att vi alla presenterat oss ställer prästen en hemsk frÃ¥ga ” can you please sing us a christian song in swedish?” . Med panik i blicken vänder jag mig om till emelie som berättar pÃ¥ svenska att detta är nÃ¥got vi är tvungna att göra… tveksamt tar jag emot micken som ges till mig och tittar pÃ¥ Emelie och Sofie som är lika nervösa och sÃ¥ börjar vi sjunga den lÃ¥ten vi alla kan bäst bä bä vita lamm. Cirka 75 Ghaneser sitter storögt och njuter av vad dom tror är en kristen svensk sÃ¥ng. EfterÃ¥t ser alla helnöjda ut medan jag själv tackar gud att det är över. Vi tackar alla och slinker ut för att köra hem och jag tror att det värsta är över, men oj vad fel jag hade. När alla satt sig i bilen sÃ¥ vänder sig Jacques om och frÃ¥gar ”Lisa, what was the meaning of the song you sang to us?” (du mÃ¥ste skämta med mig. .) Emelie hinner precis säga snabbt pÃ¥ svenska ” bäst för dig att du säger nÃ¥t bra nu ” innan jag lÃ¥ngsamt börjar förklara lÃ¥tens innebörd. ” weeeellll, its about family love and giving back you could say…” ” oh that sounds really nice” ” eeh, yes absolut very…” Snälla lÃ¥t mig aldrig behöva komma i denna situationen igen och thank God att vi inte valde att sjunga en snapsvisa..

Kommentera