”Köttfärsen är dÃ¥lig vad är det värsta som kan hända!?”

Vecka utan Sofie har varit ensam men fartfylld. Vakna upp i tisdags natt av att en av hundarna skällde förbrilt och plötsligt hörde jag steg utanför, paniken satte in och i min förvirrade halvsovning tror jag att nÃ¥n drar i dörren…dags att byta lakanen? Som tur var spelade bara min fantasi mig ett spratt..hoppas jag. För att slicka sÃ¥ren dagen efter och fÃ¥ lite kontakt med världen köpte jag mig en splitter ny samsung (dÃ¥ min iphone inte funkar här nere) för endast 650 kronor,  lyx! SÃ¥ nu kan jag äntligen följa med i sverigeskvallret.

I skolan börjar min närvaro som  stenhård lärare sprida sig. På dom flesta skolorna är våld  den ända lösningen till att diciplinera barn vilket Great Andoh har avstått helt från. Detta ses såklart positivt ut från vår del av världen men i Ghana gör det oss till något som man rynkar på näsan till när man hör.  Generationer efter generationer har blivit slagna och det kommer nu tyvärr som en självklarhet.  lärarna på skola får inte slå barnen men argumenterar ändå ofta om att det är den bästa lösningen.  men jag har visat att genom ord,  spända ögon eller helt enkelt utesluta elever från klassrummet då dom är respektlösa så kan man ta kontroll över sitt klassrum snabbare än man tror, så länge man är konsekvent.  tyvärr är orden konsekvent samband och logik helt främmande för Ghaneser och dom ser inte alltid hur 1+1=2 (grov generalisering) .Jag kan med glädje nu se detta sprida sig bland lärarna och även börja fungera för dom men ändå är vägen till målet lång, krävande och inte alltid rak .

IMG_9393

I torsdags flyttade en av dom äldre tjejerna in i huset för att stilla mina ångest attacker om inbrott och ge mig ro under natten. Till min besvikelse fick jag nu agera som mänsklig väckarklocka till henne och då snackar vi inte halv sju utan 4.30!!! Och när man sen slapp det så blev man istället väckt samma tid för att få sitt rum sopat..överskatta aldrig egentid..

kottfars

För att visa sin tacksamhet ville nu min inneboende göra mig en lyxig fredags middag. När hon sedan serverat mig och Emelie vÃ¥ran Rice and egg stew och börjar äta  sÃ¥ säger jag till emelie ”oj det är nog köttfärs  i” ”jaha vad dÃ¥ ” säger emelie.  vad jag dÃ¥ inte berättat för Emelie är att jag har haft ett köttfärs paket i kylen hela veckan som legat där under Light off.  Vad som brukade vara en röd fin färs hade blivit grÃ¥/brun och jag hade specifikt sagt till min kokerska att inte använda den dÃ¥ den var dÃ¥lig. När jag berättat det för Emelie tappa hon hakan och kallade snabbt pÃ¥ kokerska dÃ¥ vi verkligen ville försäkra oss om att det inte var nÃ¥gon köttfärs i fast det smaka som det. ”ehm this was very good, can you please till us what you put in The stew?” ”oh, tomatoes,  onion salt Peppers egg, and what do you call it..ah beef!” .Kissa nästan pÃ¥ mig av skratt när jag sÃ¥g Emelies min men ännu mer när jag ser att jag slukat hela min portion..Välkommen magsjukan!

I lördags blev det ghanesisk konsert en musik battle mellan Nigerias och Ghanas bästa musiker..sjukt var det!  emelie och Jacques hade skrapat ihop en grupp på 10 personer och köpt v.i.p biljetter till oss. Konserten skulle börjat 8 men i Ghana som ni vet har dom inga klockor,  showen började halv elva och var klar 3 på natten. Klockan 5 slumrade jag in i huset och försökte vifta bort vad jag trodde var massa mygg men som bara var eftersurr i mina öron efter kvällen,  tur ingen såg mig..

IMG_2118

Efter en vecka av ensamhet välkomnar jag nu en ny volontär i mitt hem,  Annie och hoppas hon kan stå ut med mig då Emelie inte gör det längre och bestämt sig för att åka hem om 2 veckor.. Tycker om dig med.

 Lev livet gott folk njut av el och vatten medan ni kan så får ni snart smak av nya äventyr.

IMG_2108

Gud har det bra men jag föredrar att vara närmare marken!

Oj oj det har hänt så mycket dom senaste veckorna att jag knappt hunnit skriva så jag är lite efter i inläggen men det löser jag nu!

Under påsken blev det massa  röj på skolan,  vi målad om hela boningshuset . Jag som bott med en målare har alltid tyckt att det jobbet verkat så simpelt och min dåvarande sambo fick det alltid att se så lätt ut men asså så mycket kladd som jag var täckt i.. Och träningsvärken var inte av denna värld,  respekt till målarna!  Sofie och jag kämpade på och lyckades precis bli klara med tjejernas våning innan lovet tog slutet vilket värmde så skönt!

PÃ¥ helgen var det dags för utflykt men efter att ha flängt rundor dom senaste veckorna ville vi bara ha en lugn helg. Lördagen blev det lite shopping i huvudstaden som sen avslutades med bio vilket var hur mysigt som helst. Det är sÃ¥ skönt när man kan göra lite ”svenska” saker dÃ¥ bio kom rätt nära till hur det är hemma.  I tvÃ¥ timmar glömde vi var vi var och bara njöt av en bra film och ett rum med A/C vilket just nu är den bästa teknologin i världen! Söndagen blev stranden igen..surprise!  dock valde jag att lyxa till det lite med att göra mig själv en mini-ostbricka och lite fruktsallad.  man har inte ätit frukt förrän man varit i ghana, sjuuuuka smaker!

 10299136_10152871200182796_9121534918057743174_n

Tiden har gått så fort och Sofies veckor försvann snabbare än förväntat plötsligt var det vår sista helg med utflykter och vi valde att gå all in.På torsdagen ringde vi till Oasis Beach Resort i Cape Coast som har små bungalows man kan bo i på stranden. Hur mysigt som helst och inte så värst dyrt så vi bokade från fredag till söndag. Priserna i ghana variera enormt ibland, en taxi upp till Cape Coast som tar ca 1,5 timme kostar ungefär 600 kronor men väljer man att åka i två timmar i lokal buss packad som en sill så kostar det bara 20 kronor så valet är pretty simple.Klockan 7 på fredags kvällen anlände vi till våra söta bungalow och det ända negativa var att det var gemensamma toaletter och duschar,  tur man har blivit så bakteriehärdad efter 3 månader.

 

Lördagen var en av dom  bästa dagarna jag haft i ghana. På morgonen åkte vi till Kakum national park vilket var sjukt fräckt. Det är ett enormt område med regnskog och massa djur. Första fick vi gå upp för ett stort berg vilket inte var det lättaste tills vi kom fram till The  main event vilket är kakums canopy walk. Då går man i sju olika broar bland träden ca 100 meter upp i luften. Jag är inte jätterädd för höjder men när man går på vinglande plankor med lite nät omkring sig och är närmare gud än marken då är man inte jättefokuserad på den fantastiska vyn. Det var helt underbart då träden är enorma och det är helt tyst, tyvärr fick vi inte se några djur men jag var helnöjd ändå. På självaste turen träffade vi ett jättegäng med amerikanare ca 25 st som var hur trevliga som helst och väldigt intresserade av svenskar. För mig och Sofie var det helt fantastiskt att träffa så mycket vita på en gång och slängde oss in i diskussioner. Innan dagen var slut hade vi bestämt oss för att träffa amerikanarna på kvällen för att äta middag men först behövde vi komma hem och landa efter att att ha svettats lite extra uppe bland molnen.  

1531916_313180165511867_6206456425340299823_n

 

10366151_313180268845190_6324112309075101248_n

Men som varje lördag gick tiden hur snabbt som helst och det blev kväll.  amerikanernas hotell var hur fint som helst och hade en sak som vi uppskattade högt då vårat hotell saknade det,  en pool. När vi kom dit blev det att ta fram sin barnsliga sida (inte så svårt i mitt fall , men ändå) då alla hade samlats i poolen för att leka. Och hur skönt är det inte när personer mellan 18-30 bjuder på sig själva och larvar. Dom introducerade någon slags memory lek för oss och jag har inte skrattat som jag gjorde på veckor. Man mådde helt enkelt super!Middagen var underbar och jag och Sofie fick svara på så många frågor och även vi hade ett par då man har sina förutfattade meningar om  amerikanare, men man ville ju veta om dom är sanna. Klockan blev tolv och det var dags att dra sig hem från en kväll jag sent kommer glömma med helt fantastiska människor.

10269436_313180185511865_8986665945060544799_n

Sista veckan med Sofie gick hur snabbt som helst, det är otroligt hur nära man kan komma någon på 6 veckor. Inte för att man har mycket val när man bor tillsammans 24/7. Men jag är så glad att Sofie och jag är så lika och verkligen kommit överens så bra som vi gjort. Så lite jobbigt blev det när hon skulle åka,  och visst kryper ens egen hemlängtan på mig nu har jag både haft min familj här och Sofie och båda har lämnat mig. Men som  tur är så kommer det en ny tjej snart. För att avsluta Sofies resa med en extra twist gjorde vi en tacokväll för Emelie och några av pojkarna.  Vilka miner man kan göra av mat som vi tycker är så gott, jag vek mig nästan av skratt när pojkarna prövade guacamolen eller den kryddade köttfärsen  och när dom  såg hur vi slevade upp mat som desperata uteliggare efter att ha ätit så enformig ghanesisk mat, trodde jag att deras ögon skulle ploppa ut. Oj oj inget går upp mot min älskade favorit mat tacos, vi åt så det rann ur öronen.

Lapdance is soo 2013

Sista veckan i skolan  innan påsklovet har vi haft fullt upp. Alla klasser har skrivit sina midterm exams som hjälper i evalueringen om en elev behöver gå om eller kan gå vidare till nästa klass. Jag har rättat nästan alla matteprov och skrivit in deras resultat, och tittar man på dom så visar det att matte är det tuffaste ämnet dom har. Men tro det när vi får grunderna redan som 7 år och här får dom 8:ans matte efter att ha gått i skolan 5 år. Tänk själv att få åttans matte hemma när man går i femman.. Jag hade inte legat på topp.

Den 11 april kom dagen jag väntat pÃ¥ såååå länge. Hela familjen Wahlgren Ek steg av pÃ¥ Accras flygplats och tÃ¥rarna sprutade när jag fick se mammsen min. Anders log stort och skämtade med mig pÃ¥ min bekostnad sÃ¥klart,  allt var som hemma!  veckan med familjen var underbar vi spenderade dagarna pÃ¥ marknaden, med barnen och sÃ¥ klart pÃ¥ stranden.  Mamma och joanna med sina super pigment hann snabbt ikapp min bränna pÃ¥ en vecka och jag muttrade ofta om brist pÃ¥ gener Tack vare min kära fader, älskar dig med.. Det var sÃ¥ skönt att fÃ¥ dela med sig av svÃ¥righeterna i ghana och fylla pÃ¥ med kärlek och peppande ord. Mamma och Anders som ofta tycker allt verkar sÃ¥ smidigt och enkelt i ghana fick ofta stoppa mig och dricka eller krama ur tröjan pÃ¥ nÃ¥gra kilo svett. Vilket fick mig att tindra med ögon och snällt säga ” men det är ju BARA en kvarts promenad bort i 47 grader,  piece of cake! ” Efter 11 mysiga och intensiva dagar Ã¥kte familjen hem och nu var det dags för andra äventyr.

 

10338315_310288232467727_1567522345054935669_n

Bara nÃ¥gon dag senare blev det ghanesisk utgÃ¥ng med jobbekillarna i samma Ã¥lder. Sofie min nuvarande roomie fick sig en chock när vi kom in pÃ¥ cluben. Alla ville titta, dansa och ta pÃ¥ en. Mina killar agerade som bodyguards till mig medan jag fokuserade pÃ¥ att hÃ¥lla alla andra händer borta frÃ¥n Sofie.  Ghaneser har inga gränser, man blir upptryckt mot väggen och fÃ¥r sig en personal Walldance (inte lapdance,  för det är Såååå 2013) av ett tvÃ¥ meter högt muskelberg. Männen tar verkligen för sig här,dock kan jag inte svara pÃ¥ om det är direkt positivt…   Helgen efter blev det dags för lite Sofie och lisa tid sÃ¥ vi bestämde oss för att ta en hel helg i huvudstaden. Emelie berättade för oss om ett litet hotell med gratis wi-fi och rum för ca 125 kronor natten,  asbra tyckte vi. Efter att ha Ã¥kt 2 timmar med lokal buss vilket är typ ett flak med hönor (liiite överdrift men det kändes sÃ¥, sÃ¥ föreställ er känslan) sÃ¥ anländer vi till Frankie’s hotell som moderniserat sig pÃ¥ en helg och gÃ¥tt frÃ¥n 125kr/natt till 434kr/natt..budgeten muttrade högt!  jaja vi bet i det sura äpplet men den känslan försvann snabbt när luften av A/Cn  träffade mitt bruna nylle.  Sofie och jag unnade oss sen med marknads shopping restaurang mat och vattnet besök pÃ¥ den lokala frozen yoghurt baren, matsäcken töjde sig med nöje.

10153123_305021756327708_3751178879448873308_n

Söndagen spenderades som rutin på stranden med en jäkla massa ettriga rasta pojkar och en bränna som valde att trilla av efter några dagar.. Livet är tufft i ghana kärt folk glöm inte det, so long friends.

10288763_313170525512831_5714997164658762275_n

jag fick mig tillslut en liten inneboende, Välkommen Sofie!

I lördags Ã¥kte jag och Emelie in till Accra för att gÃ¥ pÃ¥ en slags konstmarknad. Vägen till Accra är ofta lÃ¥ng men idag gick det hyfsat fort och vi var framme innan lunch. Den lilla affären vi gick in i var helt underbar den hade allt frÃ¥n förkläden till takeaway muggar till salladsbestick med inslag av Afrika. Jag och Emelie stormtrivdes och lämnade affären med flera kassar. Anledningen till att vi Ã¥kte till marknaden i Accra just idag var för att en till volontär skulle komma pÃ¥ kvällen sÃ¥ vi passade pÃ¥ att göra det till en heldag. Efter marknaden hade klockan bara hunnit bli runt 2 sÃ¥ vi bestämde oss för att Ã¥ka till ett hotell och äta lunch medan vi väntade pÃ¥ att det skulle bli kväll. Tiden gick lÃ¥ngsamt fram men tillslut blev klockan 7 och vi körde mot Flygplatsen. Klockan 8 skulle Sofie som den nya tjejen heter landa. När klockan blivit 10 sÃ¥ hade fortfarande ingen Sofie kommit. Jag Frank och Emelie stod troget med vÃ¥r lilla ”Great Andoh, Välkommen Sofie” skylt. Men efter en lÃ¥ng dag i solen började tröttheten ta över och vi längtade efter att fÃ¥ Ã¥ka hem. Tillslut kom Sofie, efter att tre plan landat samtidigt och skapat jätteköer pÃ¥ Accras lilla flygplats, vi blev alla lättade och visste att sängen väntade där hemma. Tyvärrr hade ödet andra planer för oss.. När vi hittat vÃ¥r chaufför sÃ¥ fÃ¥r vi beskedet att han lyckats lÃ¥sa in nycklarna och alla vÃ¥ra saker i bilen. Ghana förvÃ¥nade inte mig.. Efter en timmes meck, skratt och nästan trötthetstÃ¥rar sÃ¥ lyckades vi fÃ¥ upp bilen och kunde Ã¥ka hem till vÃ¥rt lilla hus.

Sofie är en härlig tjej från Silverdalen utanför Hultsfred och hon fick en härlig start på sin resa. Efter att ha bekantat oss lite fick jag reda på att Sofie också var rutinerad fotbollsspelare fast i division 2. Så när killarnas fotbollstränare fick redan på detta så var vår närvaro på nästa träning ett måste. så när det blev tisdag och temperaturen nått 40 så kördes vi ut till fotbollsplanen utan att veta vad som väntade. jag kan berätta att under mina 12 år på plan så har jag aldrig varit med om något jobbigare.. Efter 30 minuters tuff uppvärmning fick jag säga till coachen att vi var tvungna att dricka då jag höll på att dö och Sofie blev så lättad när han godkänt min förfrågan. Vanligtvis hemma tränar man ofta 1,5 timme hemma i sverige och ofta på kvällen runt 7 då det är betydligt svalare än under dagen. I ghana är det helt annorlunda, här börjar man vid 4 och håller på i två hela hemska timmar. Och här dricker man inte under träningen utan efter. Så efter 90 minuter i gassande sol så fick både jag och Sofie solsting vilket inte hänt mig ofta. Plötsligt började vi frysa och skaka då kroppen desperat försökte kyla ner sig själv, våra händer svullnade och yrseln började märkas och vi hade fortfarande 30 minuter kvar av träningen.. Aldrig igen! Även om jag tyckte att jag sög på träningen så var både killarna och tränaren mäktigt imponerade av oss och ville ha med oss på nästa match, vilket jag snällt avböjde.

När vi kommer hem välkomnades Sofie av våra tredje rumskamrat, en ödla som enligt henne var ENORM. Rutinerad som man blivit hämtade man en sko för att avsluta den lilla krabatens besök, men efter en jättemiss lyckades den fly in i Sofies garderob av alla ställen och nu tittade inte min roomie på mig med beundran längre..

PÃ¥ söndagen blev det dags för mitt första kyrkbesök sen jag anlände till Ghana. Tidigt gick vi upp och jag letade fram den mest ghanesiska klänning jag hittade i garderoben och sen begav vi oss. När vi kom vid 10 sÃ¥ hade dom redan hÃ¥llt pÃ¥ i 3 timmar och jag var tacksam att vi anlänt senare. Vi placerades pÃ¥ den kvinnliga sidan och en stund in i gudstjänsten blev vi tilldelade varsin tolk dÃ¥ inget berättades pÃ¥ engelska sÃ¥ det behövdes. PÃ¥ slutet av gudstjänsten välkomnade man alla nya i församlingen genom att ta upp dom pÃ¥ scenen vilket i dag innefattade att vi sÃ¥klart skulle ta oss en sväng dit upp. Efter att vi alla presenterat oss ställer prästen en hemsk frÃ¥ga ” can you please sing us a christian song in swedish?” . Med panik i blicken vänder jag mig om till emelie som berättar pÃ¥ svenska att detta är nÃ¥got vi är tvungna att göra… tveksamt tar jag emot micken som ges till mig och tittar pÃ¥ Emelie och Sofie som är lika nervösa och sÃ¥ börjar vi sjunga den lÃ¥ten vi alla kan bäst bä bä vita lamm. Cirka 75 Ghaneser sitter storögt och njuter av vad dom tror är en kristen svensk sÃ¥ng. EfterÃ¥t ser alla helnöjda ut medan jag själv tackar gud att det är över. Vi tackar alla och slinker ut för att köra hem och jag tror att det värsta är över, men oj vad fel jag hade. När alla satt sig i bilen sÃ¥ vänder sig Jacques om och frÃ¥gar ”Lisa, what was the meaning of the song you sang to us?” (du mÃ¥ste skämta med mig. .) Emelie hinner precis säga snabbt pÃ¥ svenska ” bäst för dig att du säger nÃ¥t bra nu ” innan jag lÃ¥ngsamt börjar förklara lÃ¥tens innebörd. ” weeeellll, its about family love and giving back you could say…” ” oh that sounds really nice” ” eeh, yes absolut very…” Snälla lÃ¥t mig aldrig behöva komma i denna situationen igen och thank God att vi inte valde att sjunga en snapsvisa..